hoppas inte det bara e jag som har dessa stunder -.-

 

dagar som denna då jag blir uppslukad av smink och hur jag känner när jag håller på med det gör mig glad.

när min bror bestämde sig för vad han ville bli och började läsa på högskolan blev jag så avundsjuk på att han redan bestämt vad han skulle bli.

jag hade ingen jävla aning om vad jag ville bli och det skrämde mig, mitt kontrollbehov dödar mig ibland ;)

men nu vet jag och det är så jävla gött!

folk tjatar om att det är svårt att bli det jag vill bli och att det inte finns många jobb men jag ska försöka.

jag kanske inte kommer att lyckas, då har jag fler alternativ i livets ryggsäck - ser ni, jag skriver som en riktig poet ;)

jag vet att det finns få jobb men det är fortfarande ett yrke och det är det jag vill hålla på med, det spelar ingen roll om jag inte lyckas så mycket jag vill sålänge jag vet att jag försökt och trotsat allt jag ''borde'' göra.

jag vet att jag har stöd, på riktigt, från vissa.

andra ler och säger ''men gud vad roligt'' men man ser att de egentligen tänker ''vad i helvete'' ;)

jag ser inte smink som endast en hobby, det är min passion.

låter fett töntigt men det är lika riktigt som alla ''oytliga'' talanger som konst, musik och sport.

många vuxna jag känner hoppas nog att jag ska släppa detta snart och ''vara seriös'' även om de inte uttrycker det så men jag vägrar.

jag fick en ny dröm för ungefär ett-två årsedan, en dröm som kan bli sann - som de sjunger i Trassel - inte en dröm om ett land, en stad eller en plats denna gången (intimt skämt) utan en dröm att bli makeup artist.